Choose language up here or using the menue if you are using a phone
Maria - 30 maj, 2023
Livet, Gud, universum eller vad vi nu tror på ger oss inte alltid det vi önskar. Ibland händer det och det är fantastiskt men när det inte gör det så hjälper följande mig att hålla mig på rätt spår.
"Life happens for me, not to me" - Tony Robbins
“Motivation is what gets you started. Habit is what keeps you going.” - Jim Rohn.
Under det senaste året har jag börjat utveckla effektiva vanor som t.ex
– Visualisera mina mål
- Meditation
- Powerwalks på morgonen som matar mitt sinne
– Tacksamhetsövning
- Kvällsmeditation med reningsprocess
- Matar mitt sinne med minst 30 minuter läsning
Med kärlek,
Maria
Maria - 22 maj, 2023
En relation är ett utrymme att ge. Vi längtar efter passion. Det skapas när vi känner oss trygga, uppskattade, respekterade och älskade. För att skapa passion måste vi välja klokt. Nu kanske du funderar på att valet av partner. Det är givetvis viktigt men ännu viktigare är vilken del av oss som vi väljer att visa upp. Efter en lång dag eller under dagen är det så lätt att ta vår älskade för given eller att inte visa uppskattning. Men genom att medvetet välja hur vi ska dyka upp och vara den bästa versionen av oss själva höjer vi vår standard och därmed kvaliteten på vår relation. Tillståndet i din relation är baserat på ditt tillstånd. Jag älskar det. Det är kraftfullt eftersom det betyder att jag behöver fokusera mer på mig själv och hur jag älskar. När jag gör det får jag så mycket mer kärlek tillbaka!
När vi har dejtkvällar eller lite tid för oss själva älskar vi att göra lovestacking. Lovestacking är att minnas värdefulla ögonblick som vi har haft. Vi målar minnet levande precis som om vi var där igen och känner oss ännu mer förälskade och kära. En gång i veckan frågar vi vilka de bästa stunderna som vi har upplevt tillsammans. Det är så spännande eftersom Mats ibland kan fånga ögonblick som jag inte registrerat. Eller så kan han säga något jag gjorde som verkligen fick honom att känna sig älskad. Detta får mig att känna mig så rik på kärlek. Tacksamhet och uppskattning gör verkligen slut på lidande.
När man är tacksam är man rik! Tony Robbins
Detta är något att tänka på eftersom lagen om förtrogenhet slår in hos vår partner. Lagen säger att om du är omkring någonting eller någon tillräckligt länge så tenderar du att ta det lite för givet.
Lovestacking och visa sig som den bästa versionen av oss själva får oss att höja standarden och att vår relation är heligt och värt att investera i. Och genom att göra det och vara nyfikna hittar vi nya sidor av oss individuellt och som par. Det är så spännande att verkligen lära känna någon. Jag får inte nog av min Mats.
Med kärlek,
Maria
Maria - 13 maj, 2023
I början av vårt förhållande var vi fast beslutna att förstå varandra så mycket som möjligt. Ett av verktygen som vi använder är personlighetstyper. I början är din partner alltid spännande och intressant. De småkonstiga sakerna som du inte förstår är gulliga men efter en tid kan de bli frustrerande. Konflikter uppstår ofta av bristande förståelse för varandras temperament. Detta eftersom vi har olika personlighetstyper. Det finns flera personlighetsramar. Vi valde "Personality plus" skriven av Florence Littauer.
Personality plus fördjupar sig i hur varje personlighetstyp reagerar på olika situationer, hur de interagerar med andra och hur man identifierar vilken personlighetstyp du och andra är. Boken ger också råd om hur du kommer bättre överens med dem som skiljer sig från oss, samt ger tips om hur du använder dina styrkor för att få fram det bästa i dig själv och andra.
Varje person har en unik personlighet som är sammansatt av fyra grundläggande temperament: sangvinisk, kolerisk, flegmatisk och melankolisk. Människor med olika temperament tänker, känner och beter sig olika. Varje person är unik och vi har inte alla dessa egenskaper MEN vi använder detta som en riktlinje för att ha en gemensam grund i vår förståelse och kommunikation.
Att förstå skillnaderna mellan vår egen personlighet och vår partners personlighet hjälper oss att vara snällare mot oss själva och uppskatta vår älskade för att bygga en stark kärleksfull relation.
Min huvudsakliga personlighetstyp är kraftfull kolerisk. Jag är en görare – en doer -som alltid har ett mål, bestämmer snabbt, tar ansvar för att få saker gjorda. Det här är jättebra men min fallgrop är att jag måste träna på att ha mer tålamod.
Mats huvudsakliga personlighetstyp är perfekt melankolisk. Han är analytisk, blir entusiastisk i att organisera och ser alla detaljer. Det här är jättebra men hans fallgrop är att det är svårt att slappna av och att inte se allt som inte är perfekt.
Så vi hjälper varandra. Låt mig ta 2 exempel.
En är från idag. Vi vaknade tidigt och hade lite tid för oss själva. Vi gick ut på terrassen och njöt av utsikten. Det är så vackert nu på våren. Mats började direkt planera vilka träd som skulle ansas för att få ännu bättre utsikt samtidigt som jag bara njöt av stunden. Jag gav sedan Mats en puss och sa. ”Låt oss göra det men nu njuter vi av denna stund här och nu.” Vi skrattade båda.
Det andra exemplet är från några dagar sedan. Mats åkte på affärsresa. Jag frågade "Hur gick det?" Han började förklara alla detaljer och jag var helt vilsen. Han såg det och frågade "Vill den koleriska i dig ha sammanfattningen av resultaten först?". Ja för tusan, ja tack. Han berättade för mig och sedan kunde jag följa med på alla detaljer.
Med kärlek,
Maria
Maria och Mats - 4 maj 2023
När vi började dejta så klickade det. Allt kändes underbart men vi visste båda att det krävs engagemang för att fortsätta att vårda vår kärlek, passion och vänskap. Vi bestämde oss för att börja tillämpa det vi har lärt oss från tidigare relationer. Vår utgångspunkt var att vår relation är en plats att ge inte ta emot.
Därför började vi med boken "De 5 kärleksspråken" skriven av Gary Chapman.
"Om vi vill bli älskade, då är det första steget att uttrycka kärlek till andra" Gary Chapman
I början av ett förhållande är det lätt att känna sig upprymd och sedd eftersom allt är nytt. När smekmånadsperioden tar slut är det viktigt att kunna få den andra personen att känna sig konsekvent och hållbart älskad och uppskattad. Vi måste hålla vår partners kärlekstank full.
Men när två personer inte talar samma primära kärleksspråk blir detta svårt. Vi har i tidigare relationer upplevt att vi har gett mycket men ändå har den andra sagt att de inte känner sig sedda eller älskade. Detta har varit väldigt frustrerande men nu förstår vi att anledningen var att vi uttryckte/visade kärlek såsom vi önskade att den andra skulle uttrycka kärlek till oss.
Detta fungerar helt enkelt inte eftersom vi är olika. Du kan uttrycka hur mycket kärlek eller uppskattning du vill på ett språk som någon annan inte värderar eller förstår och det kommer att falla för döva öron. Om du inte vet vad som händer kan det kännas mycket som avvisande eller likgiltighet, vilket snabbt kan undergräva ett förhållande.
Å andra sidan, när två personer känner till och lär sig tala varandras primära kärleksspråk kan de snabbt och enkelt kommunicera ömsesidig kärlek och uppskattning. De kan se till att båda känner sig älskade och validerade. Vi människor föredrar att tala (ta emot/ge) på ett eller två primära kärleksspråk. Den preferensen påverkas ofta av hur vi tog emot kärlek när vi växer upp.
Så vi gjorde testerna i boken och fick reda på våra egna primära kärleksspråk.
Marias kärleksspråk är ord av bekräftelse och kvalitetstid. Därför visar Mats kärlek genom hjärtliga komplimanger och prioriterar kvalitetstid utan mobiltelefon bara för oss två. Ni som känner mig Mats väl vet att det är ett engagemang från min sida 😊
Mats kärleksspråk är fysisk beröring och kvalitetstid. Därför visar Maria kärlek genom massor av kramar, hålla hand, när man äter middag röra vid fötterna och le. Maria prioriterar också tid att bara vara vi två.
Gary Chapman fångar essensen kring kärlek bra med följande citat
"Kärlekens syfte är inte att få något du vill, utan att göra något för din älskades välbefinnande. Det är dock ett faktum att när vi får bekräftande ord är det mycket mer sannolikt att vi blir motiverade att återgälda och göra något som vår make önskar."
Förståelsen av kärleksspråken är en bra påminnelse för oss om hur man uttrycker kärlek och uppskattning. Det ger oss en gemensam grund där vi frågar varandra hur fylld vår kärlekstank är.
Med kärlek,
Maria och Mats
Maria och Mats- 29 April, 2023
Vi träffades och blev kära för över två år sedan. Det finns en fördel med att träffas mitt i livet. Båda två har varit gifta, skilda och haft långvariga förhållande bakom oss. Vi har båda gett mycket men också begått en hel del misstag. Vi är mänskliga helt enkelt. Så när vi träffades och lärde känna varandra så bestämde vi oss för att det just skulle vara vi två resten av våra liv. Vi visste att den härliga förälskelsen inte är tillräcklig för att få ett förhållande att fortsätta utvecklas. Så vi bestämde oss för att göra rätt från början, välja varandra varje dag och använda de verktygen som vi kände till för att hålla kärleken och passionen vid liv. Vår relation är inte perfekt. Vi arbetar ständigt på relationen men vi känner gränslös kärlek and har roligt tillsammans. Vi skapar glädje och minnen i vardagen. Detta är särskilt viktigt då vi inte har så mycket tid för bara oss två då vi har våra fantastiska barn, hund, hus, mm.
I denna serie kommer vi därför att dela med oss av de verktyg som vi själva använder. Och vi letar ständigt efter nya så vet ni några så tar vi tacksamt emot tips!
I nästa bloggavsnitt delar vi med oss av hur vi visar kärlek så att den andra känner sig älskad och sedd på riktigt!
Med kärlek,
Maria and Mats
Maria and Mats- 21 april, 2023
I måndags firade vi våra födelsedagar och fick lite tid att reflektera över livet och vad som verkligen gör oss människor framgångsrika och lyckliga. Vi gillar att läsa mycket personligt utvecklingsmaterial, har upplevt ganska mycket själva och alla säger hur viktigt det är att utveckla sitt eget sinne för att få ut mer av livet.
Oavsett vad som hände i våra liv tidigare så är detta ögonblick en ny möjlighet. Det förflutna är inte lika med framtiden. Det som förändrar ditt liv är att inte lära dig mer. Det som förändrar ditt liv är att fatta beslut med din personliga kraft och vidta åtgärder – röra dig framåt, GÖRA. Vi måste börja och fortsätta att våga drömma. Du kan hitta våra dare2dream-övningar och meditationer här.
När du har hittat dina drömmar måste du sätta en deadline för att de ska bli verkliga. Då blir de WOW-mål. WOW-mål engagerar både hjärta och hjärna och får oss att växa. Det här är mål som exalterar oss och får oss att vilja gå upp på morgonen!
Vi måste ha disciplin och ett tydligt VARFÖR vi gör det. Vi kan förkorta tiden dit genom att arbeta med någon som har ”walked the walk”, som en coach.
Det senaste decenniet har vi haft coacher som har hjälpt oss, utmanat oss att tänka större och hjälpt oss hålla oss på rätt spår. Coaching är en blandning av affärsvärlden, sport och personlig utveckling. Det är att ha en mentor som stödjer dig i att omvandla målen till milstolpar, skapa handlingsplaner och sätta kontrollpunkter. En personlig tränare som håller dig motiverad och på rätt spår, en feedbackperson som ger dig objektiv feedback och hjälper dig att förbättra din prestation och dina vanor. En coach har också rollen som neutral partner, det vill säga en person som har dig och dina mål som främsta intresse.
Varje människa har oändligt mycket potential men vi fastnar ofta i vad vi behöver göra till vardags. Ta tid att se hur du kan få ut mer av livet genom att drömma och sätta upp mål som du verkligen vill ha. Vi är 100% dedikerade att vandra på dina stigar och öppna upp din potential så att DU kan vara mer DU. Så att du uppnår det du önskar samtidigt som du blir gladare och njuter mer av livet. Vi kan göra det antingen genom affärscoaching som arbetar med 3 WOW-mål eller hot seat-coaching beroende på dina önskemål. Läs mer här.
Med kärlek,
Maria and Mats
Maria - 13 April, 2023
Välkommen tillbaka till sista bloggserien om min dröm att bli mamma. På förra avsnittet berättade jag om hur jag mötte min smärta. Att möta mörkret inom mig var smärtsamt men det öppnade upp att känna mer lycka och frid. Att vara mer levande. Där och då föddes min passion för personlig utveckling. Min passion att ständigt bli bättre. Min passion att vara mer Maria. Något jag njuter av och arbetar med än idag.
Efter mycket om och men godkände de svenska sociala myndigheterna mig att få lov att adoptera. Nu kunde jag äntligen ställa mig i kö till valfritt land som accepterade ensamstående mammor.
Det var inte många länder att välja mellan. Landet man väljer skulle nämligen också göra en utredning! Så det var bara att fortsätta. Vid det här laget var jag van att det skulle ta långt tid men jag blev också van vid att tro 100% på mig själv, min kapacitet, min dröm och mitt mål.
Jag önskade mig ett barn från Sydamerika som var under tre år då jag själv kommer från Peru. Jag trodde att det skulle bli enklare för barnet att fortsätta prata spanska och ville vara med så tidigt som möjligt. Tyvärr fanns inte det som alternativ. Jag valde Vietnam då jag gärna ville ha ett så litet barn som möjligt. Precis innan jag skulle börja förbereda alla papper fick jag ett samtal. Det hade gått ett år sedan jag ställde mig i kö. Samtalet kom från min utredare på Adoptionscentrum som berättade att Colombia vill starta internationell adoption för småbarn och ensamstående. Hon undrade om jag ville vara pilot för internationell adoption. Om jag ville!
Detta visade för mig att när vi gör ett val, tror på det innerligt med känsla så jobbar universum (Gud eller vad vi nu tror på) för oss. Och nya dörrar öppnar sig.
Jag skickade i väg alla ansökningspapper till Colombia. Denna gång fick även psykologer undersöka mig med bland annat IQ test. Jag fortsatte med mitt liv och var helt OK med att låta tiden ha sin gång för jag visste att mitt barn väntade på mig när tiden var inne. Jag hade börjat ha tillit i stället för rädsla. Både tillit och rädsla behöver oss att tro på något vi inte kan se. Jag valde att tro på att det skulle gå vägen. Jag fortsatte att visualisera och förbereda mig på mitt barns ankomst. Jag köpte barnvagn och övade på att hur det skulle vara att köra runt. Glädjen och tacksamheten över det gav mig styrka att hela tiden fortsätta.
Jag läste denna citat från Martin Luther King JR ofta under den perioden.
“Faith is taking the first step even when you do not see the whole staircase. “
Och jag tog alla steg i rätt ordning med att skicka ansökningshandlingar med kompletteringar. Efter flera månader blev jag även godkänd i Colombia. Nu var det bara att vänta! Storken var på väg 😊
En vacker vinterdag fick jag ett mail som beskrev i tre meningar att en pojke sökte familj. Mailet gick till alla som var godkända att adoptera av svenska och colombianska myndigheter. Det var egentligen inget särskilt med det mailet. Jag hade fått flera tidigare men denna gång så var det en röst inom mig som viskade ”This is it. Detta är ditt barn.”
Rösten var lugn och obeveklig. Det rådde inga som helst tvivel att detta var mitt barn. Egentligen var inte tajmingen optimal för jag hade precis bytt arbete och hade fortfarande provanställning. Men jag tänkte: ”Detta är min dröm. På min dödsbädd vill jag inte ångra något så det får bära eller brista. Jag löser det på något sätt”.
Och det gjorde jag. Min arbetsgivare var förstående, gav mig fast anställning och jag fick till och med komma tillbaka till en ännu mer spännande tjänst 13 månader senare. De colombianska myndigheterna godkände mig att ansöka att bli Gabriels mamma och prövas i Colombia. Så i januari 2018 så flög jag till andra sidan jordklotet. Till en varm och vacker stad som heter Valledupar i Colombia. Där fick jag träffa min son Gabriel en förmiddag. Det var en obeskrivlig känsla, inte euforisk lycka utan mer en lugn, trygg lycka. När jag höll min son för första gången viskade jag ”Jag älskar dig och kommer att vara med dig till mitt sista andetag. Du är utvald och speciell. Tack för att jag får vara din mamma.” Det är för övrigt något jag säger till min son varje kväll.
Här nedan ser ni vårt allra första möte.
Tiden i Colombia var krävande då jag blev ofta granskad av olika instanser. Jag fokuserade varje dag på att bygga minnen mellan oss och dokumentera så mycket som möjligt. Vi hade mycket närhet och njöt tillsammans över att bara vara nära varandra. Här var utsikten från vår terrass.
Efter fem veckor i Colombia med godkännande från socialarbetare, psykologer, mm på plats så var vi inne på nästsista delmålet. Att skriva under adoptionspappren.
Under våren 2018 flög vi tillbaka till Sverige. Min son och jag. Det var fantastiskt att veta att jag skulle få lov att ta hand om min son, njuta av honom och se honom växa upp. Han låg i min famn hela resa utom vid start och landning då höll vi hand.
Min dröm gick i uppfyllelse. Jag blev äntligen mamma. Det fina med drömmar och mål är att det får oss att växa som människor. Jag fann många lärdomar från denna dröm:
Med kärlek,
Maria
Maria - 6 April, 2023
Julafton har alltid varit ett speciellt datum för mig. Julafton 1991 var dagen vi anlände till Sverige för första gången då jag var tio år gammal. Dagen då vi anlände som politiska flyktingar med förhoppningen att få stanna och bygga upp vårt nya liv här. Julafton 2016 var dagen jag ställde mig i kö till adoption och ansökte om skilsmässa. Det kom efter att jag hade upplevt så mycket smärta i att försöka bli mamma. Läs mer i föregående bloggavsnitt. Båda dessa händelser har gemensamt att ett beslut blev taget som gjorde att hela mitt öde förändrades. 2016 var beslutet mitt.
Efter att ha fattat det STORA beslutet att skiljas och ansöka om att bli ensamstående mamma så kändes det enastående. Jag hade tagit ACTION och därmed kontroll över mitt liv och mitt öde igen. Jag fokuserade helt på att följa drömmen att bli mamma och valde aktivt att inte bearbeta min skilsmässa. Det gjorde helt enkelt för ont att grotta i sorgen. Jag var helt säker på att jag kunde genomföra adoptionen. Direkt efter ledigheterna kontaktade jag Adoptionscentrum och sociala myndigheter. Jag fick reda från båda att min valda väg att bli mamma tar flera år och är snårig. Man måste vara helt frisk, mental stark, ha gott socialt nätverk, god ekonomi, mm. Och jag fick frågan: Klarar du av det? Har du det som krävs? Jag minns hur chockad jag blev över frågorna. Lite visste jag att de frågorna skulle jag få höra ständigt i två år. Jag började ställa in mig mentalt på att detta kommer att bli ett känslomässigt maratonlopp. Därför var det viktigt för mig att ha delmål som jag kunde fira för att orka.
Ja mina vänner ni läste rätt. För att få adoptera behöver man gå en föräldrautbildning. På första utbildningstillfället fick alla presentera sig. Vi var 30 personer. Det var som att vara på Noas ark. Det var enbart par som var där och så en tjej och jag. Nästan alla par berättade hur de hade försökt få barn utan att lyckas och att de var rädda att bli ensamma och därmed gå miste om att få ett barn då det var otänkbart för dem att göra det själv. Jag såg hur den andra tjejen krympte så jag tog hennes hand och viskade.
”Vi klarar det här. Människan har oändligt mycket potential bara vi har ett tydligt varför. Och det har vi. Nu måste vi växa för våra barns skull som är någonstans i världen och behöver oss.”
Jag viskade det till henne och hoppades att det skulle sjunka in i mig också.
Under utbildningen fick jag reda på mer om hur internationella adoptioner går till. Vad man som förälder bör förvänta sig, mm. Det var mycket fokus på utmaningar och allt det svåra. Mer än hälften av alla som var med på kursen hoppade av. Jag minns hur jag grät efter varje kurstillfälle och bad om kraft för att orka se det positiva som ändå fanns. Fokusera på att visst är det svårt och mycket kan gå fel. Men mycket kan gå rätt också. Tony Robbins upprepar följande på sina seminarier.
"Där fokus går flödar energin"
Och så är det verkligen. Visst kan mycket gå snett. Men mycket kan gå rätt också. Jag valde att vara medveten om riskerna och allt det svåra men fokusera på hur jag drömde att det skulle gå. Utan att veta vad jag gjorde så visualiserade jag varje dag.
Men allt fokus på det svåra tog ändå hårt på mig. Alla barn som är adopterade har trauman av olika slag. Det skulle jag vara tvungen att hantera. Jag hade stunder då jag tvivlade om jag kunde klara av det här. Speciellt med tanke på att jag inte hade arbetat igenom mina missfall och brutna äktenskap. Under denna tid så gick jag till min första coach Henrik Linder på Affärscoachen AB. Han hjälpte mig att sätta upp mål på jobbet och privat. Det blev väldigt tydligt för mig att för att orka igenom adoptionsprocessen och sedan bli en bra mamma så måste jag bearbeta mina egna trauman och sorger. Det var absolut nödvändigt för mig att leda mitt barn igenom livet. Därför måste jag föregå som gott exempel.
Nu när jag hade ett tydligt VARFÖR jag skulle bearbeta allt det svåra så var det självklart att öppna locket och dyka in.
Jag gjorde en hel retreats inom personlig utveckling. Jag assisterade även retreats där trauma bearbetades. Jag mötte smärtan från missfallen, skilsmässan, flyktingtiden och massa annat. Det var en intensiv period i mitt liv som var absolut nödvändigt.
När jag mötte mitt mörker så mötte jag även mitt ljus. Jag kände mig mer levande och full av liv. Något jag insåg under denna period är att
"Smärta är oundvikligt men lidande är ett val."
Livet är nämligen inte alltid rättvist. En del i att vara människa är att uppleva svårigheter. Det viktiga är att möta svårigheterna. Inte vara rädd för smärtan för den är övergående utan i stället fråga oss: Vad kan jag lära mig av detta?
Sedan gå vidare mot nya drömmar och mål.
På bilden nedan firar jag själv på ett SPA att jag är levande och drömmer mig bort då jag kommer att kunna hålla mitt barn i min famn.
På nästa bloggavsnitt i denna serie berättar jag vidare vad som hände sedan med utredningarna, hur jag fick hjälp från universum (Gud eller vad vi nu väljer att tro på) och hur min son och jag fick varandra i Colombia.
Med kärlek,
Maria
Maria - 29 mars 2023
Nu ska jag ta er 12 år tillbaka i tiden då jag var gift med en annan man och hade en dröm att bli mamma. En dröm som kändes enkel att förverkliga men som visade sig vara det svåraste och bästa jag hittills har gjort i mitt liv. Ibland är den svåraste tiden, den tuffaste dagen i våra liv också det bästa som någonsin kunde ha hänt. Så är det definitivt för mig. Hade jag inte upplevt denna tid så hade jag inte växt som människa. Min passion för personlig utveckling hade inte fötts. Då hade jag inte fått min son Gabriel. Eller träffat min stora kärlek i livet Mats eller fått vår bebis Maximilian. Och förmodligen inte heller skrivit dessa rader som du läser just nu.
Så here it comes…
Vissa saker ska bara fungera. Som att skaffa barn. Det är så naturligt på något sätt. Vid 30 årsåldern var jag nygift och allt var topp. Vi reste runt på semester, åt ofta ute på spännande restauranger, hade bra jobb och var äntligen redo att skaffa barn. Det var dags. Jag minns hur vi planerade in när bebisen skulle föddas och började. Vi väntade och väntade och väntade. Och det hände absolut INGENTING. I början var vi lugna och tog det med ro. Vi hade ju tiden på vår sida. En fråga växte starkare och starkare för varje månad som gick:
Efter ett tag tänkte vi att vi måste agera och tog kontakt med en fertilitetsklinik. De fann att jag hade för lite äggreserver så de rekommenderade provrörsbefruktning. Mina vänner provrörsbefruktning var vidrigt. Först skulle min kropp manipuleras att gå in i klimakteriet och sedan ge den så mycket hormoner så att kroppen kunde producera ägg. Äggen tar man sedan ut, befruktar och stoppar tillbaka. Förhoppningsvis så blir man gravid. Denna tid gick som i en dimma. Jag blev gravid på första försöket. Vi var lyckliga och tog det lite för givet. Jag menar…det är väl klart att när man väl blir gravid så föds barnet fullgången och friskt?
Jag var fast besluten att inget skulle hindra oss från att lyckas så vi satte igång direkt med en ny provrörsbefruktning. Jag hanterade smärtan genom att gå all in på jobbet. För att vara tydlig så bearbetade jag det inte alls. Det var för smärtsamt. Vår relation gick från att vara tvåsamhet till att vara projekt bebis och försämrades gradvis. Vi gjorde sammanlagt 5 provrörsbefruktningar med ytterligare ett sent missfall. Vid sista missfallet så minns jag hur jag var inlagt på Danderyds sjukhus, satt på sjukhussängen och höll min lilla änglapojke. Med tårar i ögonen bad jag till högre makter om styrka och vägledning.
Vi började titta på olika lösningar. Jag var inne på adoption men det var inte min man. De alternativen som fanns kvar var att vara fosterfamilj eller anlita ett surrogat dvs när en kvinna bär ens barn. Vi valde att undersöka surrogatspåret och gjorde i ordning alla papper att skicka till Indien. Och vänner vad är oddsen? Just dagen innan vi skulle skicka allt så stängde Indien gränserna för surrogatskap. Vi tyckte att livet var emot oss. Vad jag inte visst då men som jag vet nu är att Life happens for me, not to me!
Universum, Gud, högre makter (vad man än vill kalla det beroende på vad vi tror på) visade mig vägen. Jag var inne på fel spår. Det var inte min väg framåt. Jag ville nämligen inte anlita surrogat innerst inne och vi hade det inte längre bra i vår relation. Jag var bara för rädd och vilsen för att agera.
Ett genombrott är ett specifikt ögonblick som händer då allt förändras då vi fattar ett beslut som inte går att kompromissa med. Ett beslut som vi vet att vi måste genomföra oavsett vad som händer. Genombrottet sker då vi antingen har så mycket smärta som gör att vi får nog och tänker inte en minut till eller när vi har ett mål som lovar en bättre framtid som gör att vi vågar ta steget.
För mig skede mitt genombrott orsakad av all smärta. Det skedde när jag skrollade på Facebook och såg ett citat som sa något i stil med ”Den ensammaste människan är den som låtsas vara glad för att hålla fasaden uppe”. Och det slog rakt in i hjärtat.
Det var ju jag i det ögonblicket.
På pappret såg vi ut som ett lyckligt, lyckat par. Vi hade precis kommit tillbaka från semester från Sydafrika där vi hade gjort massa roliga grejer men jag upplevde inte lycka. Kärleken mellan oss var död sedan länge. Ända anledningen som gjorde att jag var kvar var att hålla fasaden uppe och att vi ville båda ha barn även om det inte längre var med varandra.
Så jag kände mitt genombrott och knöt nävarna. Jag tänkte och kände:
”Enough is Enough. Jag lever bara en gång. Jag behöver inte en man som bli far till mitt barn. Jag har kärlek att ge ett barn och det finns barn i världen som önskar få kärlek." Så jag bestämde mig där och då för att skiljas. Samma kväll ansökte jag om skilsmässa och ställde mig i kö till adoption som ensamstående.
På nästa blogginlägg i denna serie delar jag med mig hur det gick sedan och hur mitt beslut förändrade mitt öde.
Med kärlek,
Maria
Maria - 23 mars 2023
Livet är fantastisk och kan visa oss vägen bara vi är öppna för det. För en månad sedan var jag i kontakt med en tidning som gjorde en fertilitetsserie och ville skriva ett reportage om min väg att bli mamma då min stork flög vilse länge. Dagen innan de skulle komma hem till oss så avbokade de eftersom redaktören ansåg att det inte var lika säljande att rapportera om personer som till slut lyckades. Det gjorde mig så ledsen för jag minns hur mycket hopp jag behövde i den utsatta situationen. Det blev en påminnelse om hur vi matas med negativ input.
MEN
"Every setback is a setup for a comeback."
Jag är innerligt tacksam för den insikten för att det är just det som gjorde att vi valde att starta dare2dream. Vi vill ge hopp och vägledning på hur DU kan få ut mer av livet. Hur just du kan bli fri och stark inifrån. Det startar med att våga drömma.
I måndags blev jag inbjuden att berätta om min livshistoria i drömmar och lärdomar i en seminarie online. Det var givande och sårbart att få bidra med min historia men också fantastiskt att titta på mitt liv så långt och inse att allt som har hänt mig har hänt av en orsak. Även om jag inte kunde se det då.
"Life happens for me not to me."
Efteråt blev jag uppmuntrad att dela min största och svåraste dröm: MIN DRÖM att få bli mamma!
Denna dröm blev verklighet till slut. Det tog mig 8 år att bli mamma. Det är i särklass det bästa jag någonsin har gjort. Det är också det svåraste och smärtsammaste jag har gjort. Det är den drömmen som fick mig att växa mest som människa. Det formade mig och startade min resa inom personlig utveckling. Min avsikt är att väcka något inom dig eller förstärka det som redan finns där och är sant i att INGET ÄR OMÖJLIGT bara man är öppen, vågar och inte ger upp. För då öppnar universum (Gud eller vad vi tror på) sig med nya möjligheter, människor, mm som hjälper oss.
Så håll utkik på nästa blogginlägg 😊
Massa kärlek och lev fullt ut!
Maria
Maria - 19 mars 2023
Om du säger att du ska göra något så gör du det oavsett vad. Det kommer alltid att komma hinder men du hittar en lösning. Det är vårt tankesätt.
Så låt oss berätta om vår dröm för denna helg med andra ord våra förväntningar på vad som skulle hända.
Vi registrerade oss för "Unleash the Power Within" (UPW) medTONY Robbins Team. Ett event i personlig utveckling som görs virtuellt i fyra dagar. Varje dag pågår i 12-15 timmar. Planen var att på vår romantiska helg skulle gå all in och spela fullt ut för att bli bättre som individer och bättre som par.Vi ordnade barnvakter i två länder. Vi var så redo!
Och dagen när vår helg äntligen skulle börja kom. Gabriel började kräkas och vi visste att vi behövde separera pojkarna.
"It is in moments of Decisions that your Destiny is made."
Vi tog ett beslut. Mats tog med vår baby Maximilian till Åland. Och kom sedan tillbaka. Min hjälte!
Våra nya förutsättningar stoppade oss inte. Vi tog hand om Gabriel och gjorde UPW dag ett. Det gick jättebra. Så mycket förvandling! Sedan kom andra dagen med 3 timmars sömn. Bra träning om sinnets kraft. Jag spelade fullt ut trots att mitt sinne tog ofrivilliga pauser.
Nu är vi här på vår sista dag av evenemanget. Vi växer tillsammans. Livet blir ibland inte som vi planerat. I samma ögonblick som vi släppte vår romantiska helg och började se vad som fungerar i vårt liv så kom glädjen tillbaka. Det skiftet fick mig att uppskatta min familj, att jag lever, min man som stöttar mig och att jag trivs med att bli bättre varje dag.
"One of the secrets to happiness is changing expectation to appreciation."
Maria och Mats- 14 mars 2023
En av många saker som Maria och jag har gemensamt är vår passion för personlig utveckling. Vi älskar att läsa om ämnet, reflektera och diskutera våra lärdomar tillsammans. Jag läser just nu "Attractor Factor" av Joe Vitale och Maria läser "The Energy of Money" av Maria Nemeth.
Följande citat av Maria Nemeth är insiktsfull:
“Successful people do what they say they will do, and they do it with ease. They know how to use the energy in the world to get what they want. They know how to dream, attract, act with grace... And they know how to do it consistently.”
Vi har gjort detta omedvetet under olika perioder i våra liv.
Har du känt att du ibland har flyt och allt är lätt?
Då har du förmodligen använt denna energi för att få det du drömmer om, agerat och manifesterat det. Ju mer vi blir medvetna om det desto enklare och mer meningsfullt blir livet.
I tider när livet har varit en kamp har vi också frestats att tro att det är otur eller att livet är orättvist. Men den stärkande sanningen anges av Joe Vitale.
"You always get what you unconsciously believe and expect."
Detta betyder att ju mer vi är VILLIGA att vara medvetna, villiga att drömma, villiga att agera, villiga att vara påhittiga, villiga att tro att vi förtjänar att se våra drömmar gå i uppfyllelse, desto mer magiskt kommer livet att bli.
På sistone har vi blivit ombedda att dela med oss av våra respektive livserfarenheter om vad & hur vi har drömt, misslyckats, försökt om och om igen tills vi har fått de resultat vi ville ha. Evenemanget äger rum den 20-23 mars kvällstid, är kostnadsfri och handlar om "The Law and the Promise" och fokuserar på förmågan att drömma och förverkliga våra drömmar. Den här gången kommer fokus att ligga på relationen vi alla har med pengar.
👉 REGISTRERA DIG HÄR OM DU ÄR INTRESSERAD AV ATT VETA MER 👈
Mats- 12 mars 2023
I slutet av 2020 kämpade jag fortfarande för att älska mig själv. Mitt andra långvariga förhållande tog slut och jag var redo. Mitt hjärta längtade efter att hitta någon att dela mitt liv med. Någon som skulle älska mig för den jag är och inte för vad jag har eller har gjort. Någon att älska villkorslöst. Någon att bli gammal med.
Men när jag såg på fakta:
Chanserna såg dåliga ut för mig att hitta kärleken. Men jag visste att detta är min ultimata hjärtats dröm. Jag läste Brene Browns citat:
”Sårbarhet är inte att vinna eller förlora. Det är att våga dyka upp och synas när vi inte har kontroll över resultatet. Sårbarhet är inte svaghet. Det är vårt största mått på mod.”
Så jag bestämde mig för att ta fram mitt mod och satsade på internetdejting.
Efter en vecka insåg jag att något som skulle vara roligt såg det ut att bli ännu ett katastrofalt bakslag. Jag skulle inte få svar från NÅGON! Så jag bestämde mig för att vidta massive action, gå ut ur min komfortzon och skriva ett djärvt, ärligt meddelande till en speciell sydamerikansk "puma" som såg ut att ha allt jag letade efter. Jag höll andan och väntade. Och hon svarade tillbaka till min förvåning. Jag var IN och gav allt från början! Efter att ha skickat meddelanden fram och tillbaka i några dagar tog jag mod till mig igen och frågade efter hennes telefonnummer. Efter timmar och timmar av samtal sent på kvällen bestämde vi oss för att träffas. Maria hade bara 75 minuter på sig att träffas under fredagseftermiddagen. Jag "råkade" vara i närheten. Det var en dejt!
Fredagen kom äntligen. En biltur, båttur och biltur senare var jag i Stockholm. Precis i närheten😊 Vår första dejt var på ett litet kafé. Dejten blev inte som planerat. Jag pratade i telefon med en nödsituation för ett stort affärsavtal. Jag svettades, var nervös och började prata om mina tidigare relationer mellan samtalen. Maria höll min hand och sa ”Jag tänker inte ljuga. Nej, det går inte bra men det kan bara bli bättre från och med nu.” Vi skrattade, fortsatte prata och klickade totalt. I slutet av dejten tog jag en bild och sa till henne att det här är för oss att minnas den här dagen.
Jag var fast besluten att göra vårt förhållande till det ultimata. Som Tony Robbins säger "95% av framgång eller misslyckande i ett förhållande beror på urval." Du kanske tänker val av ens partner. Men han menar faktiskt vilken del av mig själv jag väljer att visa upp i förhållandet. Jag väljer att visa henne varje dag hur mycket hon betyder för mig. Jag försöker bli mitt bästa jag varje dag. Och hon gör detsamma. Vi jobbar ständigt på vår relation. Det är inte perfekt, men vi väljer varandra varje dag. Har gemensamma mål och hjälper varandra med våra brister.
Nu bor vi tillsammans, har en familj tillsammans och är livspartners. Jag kunde inte föreställa mig att jag någonsin skulle vara så lycklig. Allt började med att fatta ett beslut om att våga drömma om att leva mitt liv med den ultimata kvinnan för mig och vidta massiva åtgärder.
Här är några saker som hjälper oss att fortsätta att förbli galet kära:
Mats- 8 mars 2023
Den primära rädslan för oss människor är att vi inte räcker till. Om jag inte räcker till så kommer jag inte att bli älskad. Och kärlek är vår själs syre. Jag är ett perfekt exempel. Låt oss titta på mig för 25 år sedan. Högutbildat, bra jobb, jobbade som modell och ändå hade jag INGEN ANING om hur man skaffade en flickvän. För att jag inte trodde att jag var värdig och därför försökte överleverera i varje relation för att bevisa mitt värde. Speciellt i relationer med vänner och intima relationer. Jag har gjort allt och lite till för att göra alla glada och helt glömt bort att jag någonstans därinne också förtjänar att vara lycklig. Vems ansvar är det för dig och mig att vara lyckliga? Är det någon annans? Enligt min mening nej. Det är mitt och ditt ansvar att bli lyckliga. Jag vet att jag är där jag är för att jag har valt att vara här.
De flesta går in i en relation för att få något med mycket förväntningar. Men en relation är ett ställe att ge något. Syftet med relationer är att förstora mänskliga känslor. De mest dynamiska relationerna vi har är de med oss själva, vår skapare och intima relationer. Andra relationer är de med vänner, familj, kollegor, pengar, mm.
Tony Robbins har ett kraftfullt citat "Kvaliteten på ditt liv bestäms av kvaliteten på dina relationer". Jag hörde det för 15 år sedan på ett event och det tog mig HÅRT. Jag hade väldigt bra relationer med mina vänner och i princip alla runt omkring mig förutom relationen till mig själv och min relation med min dåvarande fru. Vi hade olika mål och värderingar i livet. Jag kunde se det väldigt tidigt i vårt förhållande, men jag var för rädd för att inte räcka till, att inte bli älskad och bli lämnad. Därför stannade jag. Tänkte att jag i alla fall inte är ensam. Åh, jag inte älskade mig själv då!
Våren 2010 hade jag drivit mitt företag på heltid i 9 år. Jag hade två fantastiska barn och jag hade jobbat hårt varje dag för att förverkliga mina drömmar. Men vad var min dröm egentligen? Min dröm var att bli älskad, att hjälpa andra människor att uppfylla sina drömmar och att se dem vara lyckliga. Och för att visa världen att en stammande mobbad dyslektisk pojke som man gjorde narr av i många år kunde göra något stort med sitt liv. Men jag insåg inte att för att vara älskad, stolt och nöjd så behövde jag älska MIG själv. Och därmed få ett starkt självvärde. Jag har gott självförtroende. Jag jobbar hårt, gör det extra och ger aldrig upp! Men jag kände inte riktigt att jag var värd att älskas. Mitt självvärde saknades.
Sedan hörde jag ett annat citat av Brian Tracy "De flesta stannar kvar i ett kärlekslöst äktenskap eftersom de är för rädda för att ta steget ut. De tror att det är det bästa för barnen, men det skadar barnen att stanna i ett kärlekslöst äktenskap”. Okej, jag är rädd men jag vågar. Jag kommer att göra allt som krävs för att jag och mina barn ska vara lyckliga.
Jag har kommit långt sedan dess. Jag älskar mig själv mer och mer för varje dag. Jag får kärlek och uppmuntran i den sårbara relationen jag är i nu. Men om jag ska vara ärlig så jobbar jag fortfarande med att älska mig själv. Jag har bestämt mig för att komma dit.
Ps. Jag vet att de flesta av oss är för rädda för att ens kommentera det. Men en mentor till mig sa "Vad du kan acceptera, kan du aldrig ändra. DS.
Maria- 5 mars 2023
Vi är i fjällen och åker skidor med alla barn utom minstingen. Vår moderna familj som fortfarande är in the making. Ett åk innan lunch blev till en vurpa med ambulans och sjukstuga. Så här ligger jag, har ont och är oändligt tacksam. Tacksam för att min man är min superhjälte som sprintar upp för backen för att rädda mig. Tacksam för att de äldre barnen tar hand om sin lillebror. Tacksam för en upplevelse som förenar oss. Tacksam för att jag kan leva medveten och guidad av mina värderingar 🙏❤
Om detta hade hänt mig för några år sedan hade jag fokuserat på vilken otur jag har. Hur onödigt detta är, mm. Jag hade inte låtit mig bli omhändertagen. Hade bitit ihop och sagt ”Kan själv” trots att det var uppenbart att jag behövde hjälp.
Oavsett om vi är medvetna om våra värderingar eller inte, så styr de oss mer eller mindre varje dag. Om vi inte är medvetna om vilka värderingar vi själva har, finns det en risk att vi kommer styras av andras värderingar. De värderingarna vi har styr vår attityd. Vår attityd styr vårt beteende. Vårt beteende styr hur vi reagerar och upplever vår omvärld. För vi upplevelser inte världen som den är. Vi upplever världen som vi tror att den är!
Maria - 1 mars 2023
Jag har drömt hela mitt liv. Ofta har jag hört att mina drömmar inte kommer att gå i uppfyllelse. Men det har de gjort utan undantag. Omedvetet har jag använt mig av olika strategier för att attrahera och realisera drömmar till verklighet. Ju mer jag har levt desto mer medveten är jag av dessa strategier. Jag vill dela med mig av det jag har upplevt och låta er följa med mig på resan mot nya äventyr.
Jag har idag allt jag har önskat mig. Jag har min fantastiska familj. En man att älska som älskar mig tillbaka. Barn som vi kan ta hand om och se växa upp. Karriärsmässigt har jag klättrat högt upp i internationella företag. Mitt jobb är rolig och utmanande med fina medarbetare. Jag tjänar väldigt bra. Vem hade trott att denna flicka som bodde på flyktingförläggning i två år skulle nå allt detta? Jag visste det innerst inne men långt ifrån många i min omgivning, för att inte tala om samhället. Jag är både tacksam och stolt. Borde vara mer än nöjd. Ändå finns det en liten röst som viskar att jag har mer att ge. En längtan att dela med mig av vad jag har lärt mig och hjälpa andra att våga drömma stort. Bli fria och starka inifrån. Få göra skillnad på rikitgt!
Låt mig ta det från början...
Jag är en glad och sprudlande nioårig flicka som älskar att leka med mina kusiner i Lima, Peru. Min största dröm då var att få åka flygplan. Fascinationen att få vara i luften, på väg till nya äventyr. Min mamma såg på mig när jag önskade mig detta och sa: Åh det kommer inte att gå. Ingen i vår familj har flugit förut. Men så kom det sig att vi den 23 december 1991 satt på ett flygplan på väg till Sverige. Vi landade på julafton och sökte asyl som politiska flyktingar via min pappa. Amnesty International flög hit oss. På flyktingförläggningen föddes mitt driv, mitt hunger att inte bara få lov att stanna i Sverige och komma in i samhället. Jag lovade mig att bli framgångsrik, ha en god ekonomisk situation så att jag skulle kunna hjälpa min familj om det behövdes. Att bidra till samhället jag nu är en del av. Att aldrig känna att vi är utan pengar eller att jag är i underläge.
Med det drivet och hungern studerade på universitetet och började arbeta. Jag klättrade i karriärsteget med mer ansvar och ledande chefsroller. Jag jobbade hårt och konsekvent. Sporrades att veta att jag inte hade oddsen på min sida då jag är kvinna, invandrare och många gånger mycket yngre än de jag skulle vara chef över. Jag har kämpat hårt för att vara där jag är inom karriären. Jag är stolt över att vara här. Märker hur jag gör skillnad genom att ha ett tydligt varför med mitt arbete, se andra människor och genuint vilja hjälpa de att bli bättre. Det är fascinerande hur detta är mitt enkla recept på framgång.
Jag har haft en längtan att ha en egen familj. Min väg blev lite annorlunda. Jag gifte mig, vi försökte skaffa barn men storken uteblev. Vi väntade tålmodigt i något år. Sedan började vi försöka med provrörsbefruktning. Jag blev gravid två gånger men förlorade båda mina pojkar. All känslomässig berg-och dalbana gjorde att min dåvarande man och jag gled isär. En kväll satt jag och tittade på Facebook och kom över ett citat som handlade om att man aldrig är så ensam som när man håller fasaden uppe. Det kändes rakt in i själen. Då förstod jag att jag enbart var kvar i relationen med honom för att försöka få ett barn och för att det såg bra ut. Stor lägenhet i innerstaden, sommarstuga med sjötomt, mm. Samtidigt kom rösten tillbaka inombords som sa Du har kärlek att ge ett barn. Någonstans i världen finns barn som väntar på att bli älskade av en mamma. Det viktigaste är inte blodsband utan kärleksband. Jag bestämde mig där och då för att skiljas och adoptera på egen hand. Två år senare och efter mycket kämpande fick Gabriel och jag varandra. Min fantastiska son. Vi blev en familj.
Så kom det sig att jag hade min son, ett spännande arbete men saknade att ha en innerlig relation. En relation som skulle vara livet ut där vi väljer varandra varje dag. En relation med en trygg man som skulle vara min bästa vän, älskare, min partner att uppleva livet med. Jag fick verkligen anstränga mig för att tro att även jag skulle få uppleva kärleken. Kärleken med stort K. Efter att ha kysst en hel del grodor träffade jag rätt. Jackpot! Vi navigerade och fortsätter att sammansvetsa vår familj. Vår moderna familj med två tonåringar, Gabriel, till och med hund och katt. Vi tänkte att inget är omöjligt så låt oss testa att skaffa barn. Vi gick till en av de ledande fertilitetskliniker i landet som sade att oddsen inte var på vår sida. Men vi kunde testa på vinst och förlust om vi önskade. Det gjorde vi. Och det blev en förlust. Vi misslyckades och var helt förkrossade. Men vi slutade aldrig att drömma och tro. Vi visste innerst inne att det fanns en mening med allt. Och jag blev gravid för första gången i mitt liv på naturlig väg med vårt mirakel. Det blev en högriskgraviditet där vi firade varje vecka som vår bebis bakades i min mage. Allt gick bra och vi har nu vår älskade son Maximilian som är åtta månader.
Jag är så tacksam för livet. För att jag har vågat, satsat, fallit, rest mig upp igen och igen. Nu är jag föräldraledig och njuter av tiden med min familj. Jag är tillfälligt ut ur ekorrhjulet och hinner känna efter. Med tanke på allt som jag har upplevt så vill jag så gärna kunna ge tillbaka. Jag hörde att det förmögnaste stället på jorden är faktiskt en kyrkogård där det finns otaliga drömmar begravda av människor som aldrig vågade förverkliga de. Drömmar som aldrig fick bli till verklighet. Verklighet som världen aldrig fick ta del av. Låt det inte vara en av oss. Jag vill fortsätta att utvecklas. Jag vill fortsätta drömma och realisera mina drömmar till verklighet - denna gång med flow. För livet är en gåva. Livet kan vara lätt eller svår. Det är upp till oss att bestämma. Första steget är att våga drömma.
She believed she could so she did.
Maria och Mats - 28 februari 2023
Välkomna till bloggen. Nu är vi igång. Vi kommer att dela med oss av våra erfarenheter och lärdomar. Följ oss gärna på Facebook och Instagram.
You only live once but if you it right- once is enough
© Arroyo Success Consulting AB. All rights reserved.
